FÖRLÄGGARGÅRDARNA, de unika ”herrgårdarna” i Mark

Varför kallas de Förläggargårdar? Namnet har sitt ursprung i ordet förlag som, med ett nutida uttryck var ett sorts finansiellt instrument, ett sätt att finansiera en önskvärd produktion. Ordet lever kvar i t.ex. bokförlag, förlagsbevis och förlagslån. Det användes under 1500- och 1600-talet bl.a. vid inköp av järn. Ett handelshus kunde köpa järn på förlag vilket betydde att handelshuset gav förskott på beställningen så att bruket fick kapital för tillverkningen. Kunde inte bruket leverera reglerades det i en skuldförbindelse, om leverans uteblev, kunde hela bruket gå förlorat.
Mark var fattigt och markerna magra, jordbruket räckte inte till hushållets försörjning. Husbehovshantverken blev bisysslor. I Mark bidrog vanligen svarvning, smide och framför allt vävning till försörjningen. När den egna råvaran inte räckte kom förläggaren in.
Tillämpat på vävnadsförläggningen tillhandahöll förläggaren kapitalet i form av garn och på motsvarande sätt, som vid järnleveranserna, uteblev vävnadsleveransen hamnade väverskan i skuld till förläggaren och kunde i värsta fall förlora sitt hem.
Förläggaren var en driftig bonde, en gårdfarihandlare (knalle), en gästgivare men också någon enstaka präst eller adelsman.
Råvaran var till en början lin och ull.
I början av 1800-talet hade bomullsproduktionen i Amerikanska södern effektiviserats och mekaniska spinnmaskiner konstruerats i England. Billigt bomullsgarn skeppades ut över haven, bl.a. till Göteborg. Bomullstextilier blev högsta mode.
Allt föll nu på plats för förläggarna i Mark. Stor efterfrågan, billig råvara på hanterligt avstånd i Göteborg, utbyggd produktionsapparat, fabriksinvestering behövdes ej, arbetskraft och maskiner fanns redan ute i stugorna. Knallarnas landsomfattande försäljningsorganisation var på plats. Förlagssystemet minimerade risken och dessutom gynnades de av dåtidens skattesystem. Skatt togs ut efter mantal jord och inte efter produktion. Förläggargårdarna var små.
Förläggarverksamheten sköt ordentlig fart. De största förläggarna sysselsatte över 2000 väverskor och snabbt skapades ofattbart stora förmögenheter. Det var nu de stora förläggargårdarna byggdes i fr.a. Häggåns och Viskans dalgångar. Dessa pampiga byggnader var alltså inte upphovet till förläggarverksamheten utan dess resultat.

Scroll to Top